193 cm benbrytare
Igår upptäckte jag för första gången att jag kanske bor i ett rätt litet rum, när min käre bjässe Peter med sina 193 cm skulle få äran att sova hemma hos mig. I min nittiosäng. Det var så mysigt så och vi sov så gott hela natten, iaf ena hälften av oss ..och den hälften var fansinken inte jag. Idag var vi inne i stan, Peter köpte ett par skitsnygga Cheap Monday Jeans och en pikétröja, rättare sagt; han la undan dem och ska köpa dem imorgon. Efter det sprang vi runt och letade jeans åt mig men efter ett tag fick min käre kille nog och började klaga på mitt shoppingberoende som om att jag har något slags problem!
Det fanns plötsligt ingenting jag kunde göra, ett storbråk låg i luften, Peters ben började darra och ..jag gav honom the eye!
Hur som helst, en svart trenchcoat senare var jag självklart lycklig igen. :)
I huvudet på rebecka = ingenting
Haha, jag har också funderat över att min blogg borde vara tom med tanke på namnet :)
Nejmen ärligt, ska jag berätta vad som finns i mitt huvud just nu?
Tankar som; ska jag åka till Indien två veckor? Ska jag spara pengarna och ha en grym sommar istället och vara säker på att jag har råd med allt då? Ska jag börja söka jobb intensivt eller ska jag studera Grafisk kommunikation och design nu redan till hösten? Vad ska jag göra i framtiden? Vart ska mamma och jag flytta? Kommer jag flytta till eget innan vi flyttar härifrån? Flytta in hos killen eller några kompisar? Kommer min farmor dö snart? Hur kommer jag må då? Kommer min lillasyster få samma uppväxt som jag, snart börja bråka med min pappa och flytta därifrån? Hur är mitt förhållande med killen? Etc.