Att återförena sig med folket från Schartau slutar aldrig som man tänkt sig. Den här gången ställde vi efter all öl och en flaska tequila in siktet på Soft Bar, vårt vanliga gamla hak. Skillnaden var att denna gången trallade jag runt  inne på stället säkert en kvart innan jag får ett sms om att jag måste gå ut igen. Ingen annan hade nämligen blivit insläppt. Resten av kvällen flöt väl på i samma mönster, jag lyckades smita iväg relativt tidigt med tanke på att jag skulle jobba dagen efter (vilket jag iofs inte tänkte på just då.)

Filippa kom hem vid 8-tiden med en midsommarkrans runt skallen. 
Mycket festligt.

Dagen efter åkte jag bergochdalbana till jobbet. Hade köpt en kexchoklad på vägen som jag försökte pricka in i munnen på bussfärden. Det är faktiskt svårare än man tror när man är bakis.