Vissa läste kanske fel i rubriken.Det är lite meningen med det hela.

Ni vet såna där människor som sitter ensamma och ler, ibland tom skrattar, på tunnelbanan utan någon uppenbar orsak? Såna människor som man i sin tur börjar skratta åt för de ser så fåniga ut?
Well, idag är jag en sån. Jag undrar verkligen vad de som går utanför mitt rum på kontoret tänker när jag först sitter och ler världens största smile och då och då utbrister ett garv. Och jag har ingen aning varför! Men det bästa är att jag självklart börjar asgarva åt det faktum att jag skrattar åt ingen anledning alls.