Hej alla vänner. Nu har jag blivit så himla känd att jag har fått en stalker!
Det hela började i torsdags när jag och Jossan traskade hem från derbyt. På tcentralen står det plötsligt en kille bredvid oss som säger "Du heter Rebecka va?" Jag svarade självklart ja (eftersom jag heter Rebecka, det var ju liksom rätt) och frågade varför han undrade det, varpå han svarade "Äh, ville bara veta" och försvann innan jag ens hunnit peta mig klart i näsan.
Vafan! Så kan man ju inte bara göra!? Och nu har jag fått massa sms av honom och kollat upp att han heter Stefan Söderström och kommer från Tyresö. Nån som känner snubben och vet vad han vill?

Ska droga ner Empan och tatuera ett halvt hjärta på honom och ett halvt hjärta på mig, och så är han min för alltid! Tadaa! Han själv föreslog att vi skulle tatuera in varsin halv skinka på händerna så kunde vi gå runt och göra pruttljud hela dagarna från vår gemensamma rumpa.

Jag själv funderar på att tatuera mig snart. Har velat ha den tatueringen sen jag var liten. Frågan är bara; var ska den sitta? Byxlinningen?

Mimmi pigg linne, sol som värmer, gräs att rycka lite i, godis och pussar i nacken.
Där har ni paradiset i en ask för mig.

Igår började grabbarnas korpenfotboll igen. Hujedamej vilken boxningsshow. Uua och jag hjulade runt nakna på åskådarplatsen och killarna slogs och efteråt var alla gladare än någonsin. Tror de behövde det där, våra små pojkar.

Nu ska jag städa Emils rum. Kanske. Eller så gör jag det någon annan dag. Jag förstår inte var alla kläder kommer ifrån?! Han måste helt enkelt sluta shoppa så mycket.

  

Vi ser ut som guds glömda barn.

Apropå rubriken, Alva är Jossans hund. Alva är en sån där liten hund som är rädd för allt. Uua brukar säga till Alva att hon är ful, och så skrattar hon så högt och manligt hon bara kan. Då blir både jag och Alva rädda, och så kryper jag upp i Alvas knä tills hon blir helt blå i ansiktet..

Åh, om ni ser det här linnet i någon HM butik; köp det till mig! : ) Jag är kär!



/ Anna Mimmi Rebecka
Update: Now that I got it What you gon' do about it nanana

   

Vi är så GLADA !!

Garolina Gynning är HET

Imorse drömde jag att jag var i paradiset. Emil och jag åkte sakta runt i en båt (okej då, vi åkte runt på en vattenscooter, men det låter inte lika romantiskt) i en stor sjö. Ibland gjorde vi stopp här och där vid hus och delade ut paket. Vi var skitsnygga och solbrända båda två. Solen gassade. Runtomkring oss i vattnet åkte små moln omkring på vattenytan, de var någon meter höga och sådär tjocka och fluffiga som man trodde att de var när man var liten. Det bästa av allt var att man kunde föra handen genom molnen och få med sig en liten tuss, en liten boll, som sedan efter en stund försvann i tomma intet.....

Alltså. Förstår ni hur lycklig jag var när jag vaknade?!

Nu ska jag ringa Emil och erkänna att jag varit glupsk och ätit upp alla chokladpengar. Later

  

..Kan man lika gärna gå runt i Fruängen, handla billiga städartiklar på Pris Värt och baka goda tårtor. Precis som två små pensionärer. Vi har så vettiga liv Lampan och jag.

Haha. Har precis läst igenom de äldsta inläggen på min blogg. Fan vad rolig jag var förr i tiden! Vart har det tagit vägen?! 
Nu ska jag gå upp och prutta Emil i ansiktet och sen ska jag gå och sussa. Gonatt på er <3

Sådär ja, känner mig väldigt virrig idag, har suttit i min rosa lilla kofta och målat fransk manikyr och lyssnat på Jennifer Lopez hela morgonen och känner mig handikappad eftersom jag inte har några mobilpengar. Så jag ringer Uua och Basse svarar "Horan" jag blir otroligt virrig och vet inte om han syftar på mig eller lampan och telefonen krånglar jag måste sluta andas nagellack och aceton hela dagarna såhär kan jag ju inte ha det. Ska dit och baka en tårta till Victor snart iaf, tänkte bara äta lite först och blev ännu mer virrig då det kändes fel att stoppa in porslin i micron, sprang en bit bort för jag inte visste om det skulle explodera eller ej. Tänkte alltså inte äta porslin om ni blev oroliga över det nu, lite vett har man väl fortfarande, men det låg en fin portion spaghetti med köttfärssås på porslinstallriken som jag tänkte äta. Inte porslinstallriken alltså. Jaja, ni hajjar.

Har börjat hänga i gäng nu igen på sistone, det känns väldigt mysigt tycker jag, i sommar ska vi köpa husbilar och åka runt i europa och bara hänga i gäng, ett litet kollektiv som i den där serien om kastruller.

Ska sy ihop alla Emils jeansfickor också innan han kommer hem, jag hatar dom av hela mitt hjärta, han lägger alltid massa pengar och passet och åkkort i jeansfickorna sen så byter han jeans varje dag så vi måste springa kors och tvärs över halva stan för att leta efter hans pass, i morse fick jag springa ut osminkad i nattkläder och en stor fjällrävenjacka och ge honom hans åkkort, såg ut som en stor blå potatis som sprang förbi folk på trottoaren, var inge vidare glad. Men nu ska det få ett slut iaf.

Åh. Nu satte jag precis på mig min kofta uppåner. Bakåfram kan man ju förstå men uppåner ser liksom inte ens okej ut, det är inte ens logiskt. Nu piper micron och håller på så jag ska upp och äta mat och bli normal igen, puss på er.



Update: Vadå bakåfram? Det är väl fan inte normalt det heller! Iaf inte när det kommer till en kofta med knappar band och luva. Utochin menade jag såklart. Tjohej igen

Kom alla mina små kycklingar, nu ska vi ut och göra stan! ;)

Haha. Har nog aldrig sett så oflashiga foton från en limou förut. Det ska ju vara glitter och glamour men vi sitter mest bara och dregglar och är glada över att så många får plats i en och samma bil. Första bilden är på Torkkels bula. Han lurade mig att känna på den kanske fem gånger för han ville veta om den stod ut eller inte, jag blev lika äcklad varje gång. Det tyckte han var väldigt roligt. Bulan fick han när han klämde huvudet i bildörren..
På fjärde bilden har Simon ett litet magic moment med mitt läppglans. Jag minns det inte själv men har för mig att de satt så där ett tag. Läppglansen och han.
Om ni vill ha några bilder är det bara att säga till. Later

Hej igen alla trogna. Bloggen har varit nere för räkning ungefär samtidigt som jag, men nu är vi tillbaka igen i toppform. Har nämligen varit lite halvt utslagen efter i fredags då tjejernas pojkar kom hem från Brazil. Efter tre drinkar, fyra timmar limousin till arlanda och tillbaka inklusive skumpa hela färden samt öl på både arlanda och ett stopp på vägen stövlade vi alla sen in till biljarden med ögonen i kors. Ägaren bara stirrade på oss och sa att för i helvete, ni kan inte komma in här, ni ser ju inte kloka ut någon av er, varpå Torkkel gav honom några hundralappar och vi vinglade in. Sen kommer väl ingen av oss ihåg särskilt mycket mer förrän det blev något onödigt bråk, som vanligt, och Nattis fick en smäll i huvudet och låg medvetslös i en halvtimme innan ambulansen körde iväg med henne. Resten av helgen har mest bestått av ångest över restrerande fredagsmorgonen (då mamma fick agera fyllepsykolog mellan mig och Emil klockan fyra på natten)samt oro över att även supit bort Emils familjs kamera. Att sen ha den planerade festen på lördagen var det inte riktigt fråga om..

Foton från limon samt eventuella bilder från andra tillfällen under kvällen som ingen av oss minns kommer upp ikväll. Kommer bli väldans spännande att se vad det kan vara för några. Later



One of those moments